Jag förstår inte.
Jag är väldigt ofta trött. Sådär galet initiativlöst likgiltigt trött. Allt bara känns tugnt och svårt och trist, och jag blir bara ledsen.
Men varför?
Jag är inte så hela tiden, långt ifrån!
När vi är iväg och hittar på saker funkar det super. Jag vill nästan alltid hänga med när någon vill fika eller luncha eller ses.
Bebisavlastning funkar inte heller. Nu har ju R varit hemma i nästan en hel vecka och vi har delat på jobbet, jag har fått sovmorgon minst varannan dag osv. Ändå vaknade jag idag och bara längtade tills det blev kväll igen, så jag fick sova. Dessutom började N storgråta, kissade på skötbädden och var allmänt gnällig. Och jag blir sådär trött. Precis då ska R gå och jobba, och jag bara vill inte. Och jag förstår verkligen inte varför.