Begravning igår. Fortfarande väldigt läskigt med döden. Men morfaren mår bättre, så jag hoppas att det dröjer länge länge innan jag behöver konfronteras med den igen. Mycket bilåkande och många bebisar blev det i alla fall.

Idag, just nu, rann orken ur mig igen. Jag blir så frustrerad. Och så evinnerligt trött. Och jag vet liksom inte åt vilket håll jag ska jobba. Hur hittar man ut om man inte ser ljuset? Nåväl, fullt så dramatiskt är det såklart inte, men ibland känner jag mig bara så fruktansvärt rådlös. Men nu ska jag tillbringa kvällen med att läsa min bok och kanske dricka lite vin. Eller så får det duga med te.

10 dagar har visst gått nu, i eftermiddag kommer R hem! Så då är det bara att vänja sig vid det livet igen. Det känns lite så, som att det är två olika liv vi har, jag och N. När R är borta är han liksom verkligen borta, inte bara fysiskt utan psykiskt också. Han har fullt upp, vi är i helt olika tidszoner och allt som allt brukar det finnas en lucka på några minuter en gång per dygn där det finns möjlighet att prata. Och då blir det liksom ändå inte så mycket sagt.

Men först kommer mamma. Hon har suttit vid sin fars sjukhussäng i två veckor och kommer hem för en liten andningspaus innan hon ska tillbaka igen. Och för att andas bort lite sjuka kände hon för att andas in lite ungdom tror jag, och kommer alltså för att krama bebis. Vilken tur att bebis finns!

Men före båda dessa händelser ska jag diska. Ha en fin dag!

Nu är det visst så att jag är utmanad. Johannabananna (som gillar att rimma på mitt namn) har uttryckt sitt stora intresse att få ta del av en eller sex pinsamma/underliga hemlisar som handlar om petit moi. Detta ska sedan spridas till ytterligare tre offer, mer om detta längre ner.

Men nu till huvudsaken.

1. När jag tänker berättar jag alltid saker för mig själv i huvudet, som om jag hade en liten publik. Jag övar på konversationer jag ska ha också.
2. Jag har vid flera tillfällen suttit rakt upp och ner på en barstol och bara vält. Inte snubblat eller ramlat alltså, utan vält. Vid ett av dessa tillfällen gick ett vinglas i golvet och jag skränade om att jag hade glas i könet. Min kompis undrade om han skulle titta efter.
3. Jag är fullt medveten om att jag i större sammanhang pratar för mycket, tar för mycket plats och är allmänt plump, men jag lyckas ändå aldrig komma ifrån det beteendet. Till min tröst är jag väldigt sympatisk på tu man hand. ;)
4. Jag har blivit gammal. Beviset: Jag gillar inte längre att titta på auditions till Idol. Bara när de duktiga kommer är det kul. Snart kommer jag nog att börja prata om "förnedrings-tv"
5. När jag blir stressad blir jag en otäck otrevlig typ. En gång slog jag min bästa vän i ansiktet. Jag är nog helt usel i krissituationer.
6. Jag funderar ofta på hur det skulle vara om människor som står mig nära dog. Trots denna fixering, eller kanske just på grund av den, så kan jag absolut inte hantera att bli konfronterad av döden. Lik skrämmer mig något förskräckligt, oavsett ras.

Tjaa, det blev som det blev, hoppas att det duger!
Jag i min tur vill utmana Bob (och inga imageprylar, var ärlig!), Johanna och Jenny

Gräsänka igen! Denna gång en tiodagarstur till Tulsa, stackars sate.

Än så länge känns det helt ok, känner bara ett lite större behov av att fylla dagarna än vanligt. Och himlen är blå och solen skiner, då kan man ju inte deppa!

Ugg.
Jag var ute igår. Till 04.30. Jag vet inte om det var värt det, förmodligen inte. Mår helt klart som jag förtjänar idag. Dessutom kan jag inte sova. R och barnet kom in och somnade om strax före elva, då klev jag upp. Tänkte sova i soffan men icke. Kanske borde försöka igen.
Jaha, vad vill jag med det här då? Ingenting. Mest ugg. Jag borde ha stannat vid det. Ugg.

Jag ska tydligen komma ihåg att A läser min blogg. Thanks for the heads up, jag ska tänka på det!

Jag kanske borde skaffa mig en sådan där döhemlig blogg så att jag kan skriva vad som helst. Men vänta nu, är det inte det som kallas för dagbok? Men jag vill ändå att vissa ska kunna läsa, kanske så att jag kan få en del synpunkter och kunna diskutera det jag skriver. Men jag kanske kan nöja mig med att göra det privat. För det känns ju helt klart inte lockande att vända helt ut och in på mig själv inför hela världen. Det säger säkert mer om mig än någon annan, men min integritet är inte någonting jag kommer att bara släppa.

Så, för att skriva det jag vill skriva utan att skriva det. Jag har dåliga dagar, det är tungt och svårt.

Dessutom dog min farfar igår.

Ok, en till!

You Are A Friendly Ex

You and your ex are just friends - great friends really. (At least that's what you keep telling yourself!) While civility is a good thing, make sure you're not secretly wanting more...

What Type of Ex Are You?

Jenny - SJUKT roligt! Klart du är ett "sometimes-ex"! Jag kan inte sluta skratta, det där testet gjordes för dig! Själv är jag vuxen nu, som du ser! ;P

Andra Jenny - Har du också en blogg? Var? Kommer inte åt din presentation!