Igår hade jag en fin och välbehövlig kväll. En kväll där jag faktiskt lyckades att prata om mig själv och mina bekymmer utan att ångra mig direkt. Jag fick prata med några som jag kände verkligen kunde förstå, och då kändes det värt det! Och även fast jag inte fick några goda råd, eller kanske just därför, kändes det bara fint. Sedan handlade som tur var kvällen inte bara om bekymmer, utan om skratt och glädje och drinkar också. Och mat! Och framför allt många härliga människor.
Jag tycker om mina nya vänner, och jag hoppas att de tycker om mig!