Om vi bara någon gång kom fram till något. Något konkret. Där vi kunde vila lite i vetskapen om att "så här gör vi", och dessutom göra så. Jag blir så trött på att det måste rinna ut i sanden, för gången därpå kommer ju allt tillbaka, igen och igen och igen. Inga argument tar någonsin slut, för vi kommer ingenstans. Och jag tror att det är det som tär mest. Känslan av att bara snurra, irritationen av att upptäcka att vi är tillbaka i precis samma diskussion, igen! Och jag vet inte hur jag ska hjälpa oss vidare. Kanske är det inte längre min tur, antagligen inte, men hur låter man bli att försöka när man så gärna vill?