EFIT 070228

Tyvärr en synnerligen händelselös dag, men jag tar igen det en annan gång!

8.00 Godmorgon mamma!

9.00 Morgonte


10.00 Barnet roar sig kungligt

11.00 Mamma har fått paket!

12.00 Barnet sover och tycker inte om mammas blixt.

13.00 Mamma provdricker sitt pakette, gott!

14.00 Mammans vän på besök

15.00 Ett par översnöade sandlådor på gården

16.00 Mamma lek med mig!

17.00 Mamman och hennes syskon, mamman i mitten.


18.00 Barnet sover igen, mamman hittar till sjalbarn


19.00 Pappan klär på barnet, iväg mot badet!

Sen hanns det inte med mer bilder, det får duga för idag!

Jag älskar Grey's Anatomy. All's well that ends well.

Ok, fantasiflicka, jag är inte heller homofob. Även om det var ett konstigt utformat test, tycker jag. Det är roligare med frågor som är mer av typen "vad skulle du säga/göra i den här situationen".

You Are 0% Homophobic

You're open minded, tolerant, and accepting. And you're not homophobic in the least :-)

Are You Homophobic?

Jag gillar dessutom att kyssas (tydligen)

Your Kissing Purity Score: 0% Pure

For you, it's all kiss and no talk. You're in a permanent lip lock.

Kissing Purity Test

Och slutligen är min hjärna mer manlig än kvinnlig. Så, nu har jag roat mig färdigt för idag!

Your Brain is 40% Female, 60% Male

You have a total boy brain Logical and detailed, you tend to look at the facts And while your emotions do sway you sometimes... You never like to get feelings too involved

What Gender Is Your Brain?

Om vi bara någon gång kom fram till något. Något konkret. Där vi kunde vila lite i vetskapen om att "så här gör vi", och dessutom göra så. Jag blir så trött på att det måste rinna ut i sanden, för gången därpå kommer ju allt tillbaka, igen och igen och igen. Inga argument tar någonsin slut, för vi kommer ingenstans. Och jag tror att det är det som tär mest. Känslan av att bara snurra, irritationen av att upptäcka att vi är tillbaka i precis samma diskussion, igen! Och jag vet inte hur jag ska hjälpa oss vidare. Kanske är det inte längre min tur, antagligen inte, men hur låter man bli att försöka när man så gärna vill?

Igår hade jag en fin och välbehövlig kväll. En kväll där jag faktiskt lyckades att prata om mig själv och mina bekymmer utan att ångra mig direkt. Jag fick prata med några som jag kände verkligen kunde förstå, och då kändes det värt det! Och även fast jag inte fick några goda råd, eller kanske just därför, kändes det bara fint. Sedan handlade som tur var kvällen inte bara om bekymmer, utan om skratt och glädje och drinkar också. Och mat! Och framför allt många härliga människor.
Jag tycker om mina nya vänner, och jag hoppas att de tycker om mig!

Kärlek

Jag har åter fått tillgång till min tredje kärlek i livet - Grey's! På grund av ändlösa datorproblem har jag gått miste om avsnitten som sänts efter jul, men nu! R fixade det stationära datorn igår, köpte ny disk och installerade ubuntu istället, och jag invigde såklart med mina tre avsnitt på raken. Och allting är så vackert och jag gråter för att sekunden senare skratta rakt ut med tårarna kvar på kinderna. Och jag älskar dem alla så mycket! Och jag är verkligen verkligen ingen som bölar till allt på TV, tvärtom! Jag gråter aldrig aldrig av någonting jag ser (när jag inte är gravid) förutom just detta.
Det är i sanning hjärtskärande, och så vackert att man kan ta på det. Jag hoppas att det aldrig aldrig tar slut, och jag hoppas verkligen att uppgifterna om att George ska sluta på grund av att Burke är elak inte alls stämmer!