Han kom hem till slut. Med en väldigt väldigt fin klocka till mig!
Imorgon åker han igen, och på söndag åker jag och N till syster. Kul! Systerdotter E börjar bli stor nu, så nu kan nog bebisarna leka lite.
Skönt att passa på att vara där när R ändå är borta, så inte jag behöver vara ensam med N så mycket och så att R och N inte förlorar mer tid tillsammans. Hon blev så glad när han kom hem. Stor stor kärlek.

Jag har gått ner 2 kg nu när R är borta, jag kommer så att vinna! Hoppas bara att jag kan fortsätta vara motiverad när han kommer hem. På onsdag eftermiddag skulle det bli, hoppas det inte blir några nya förseningar, det skulle vara skönt att ladda mina batterier lite innan han åker bort igen. Och träffa honom såklart, men det är ju mest det som laddar mina batterier. Det är ju tyvärr så svårt med närhet på distans.

Ensam

Idag skulle R komma hem, om bara ett par timmar. Men nu blev det inte så. Han sitter fast i Tulsa, för det är snöstorm i Oklahoma. Eller, R sa att det mest bara var vinter, men de är väl inte så vana vid det där. Så då kunde de inte ta sig till NY och missade både sin NHL-match och sin Sverige-flight. Så nu får vi se när han kommer. Kanske tisdag.
Det är ju ingen fara så, det flyter på bra här hemma, men jag hade ju ställt mig in på att han skulle komma idag. Sen känns det ju extra surt att han ska bort en vecka till med start på lördag. Drar det här ut på tiden hinner han ju bara hem och vända.
Men jag är stark. Jag kan själv, det går bra. Men det känns lite tugnt ändå.

Självransakan.

Jag var och fikade med ett par tjejer som jag egentligen inte känner så bra idag. Ett par saker kom upp och jag kom genast att tänka på en sak som jag tänkte på senast igår kväll, nämligen att jag pratar för mycket. Och inte bara att jag pratar, jag avbryter, lägger mig i och driver med andra så att de blir ledsna. Detta är såklart inte min avsikt, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att sluta. Ibland försöker jag vara tyst, men så kommer jag på något som jag så gärna vill säga, och så gör jag det ändå. Jag kan tänka att jag inte ska säga ett knyst, inte driva några samtal alls, bara svara på tilltal, men det går ju liksom inte. Jag är den jag är, och det är jag ändå tacksam för. Men jag vill ju inte köra över andra, och jag vill inte göra andra ledsna.

Detta är något jag levt med ganska länge nu. Jag har många gånger slagit bort det, skyllt på andra och sagt att det är de som är känsliga fast det egentligen stämmer att det är jag som är elak. Eller elak tycker jag ändå inte att jag är, för jag menar verkligen inte att göra andra illa, men jag lyckas inte tänka mig för. Jag lyckas inte vara tyst. Men jag ska försöka, och jag ska inte ge upp. För den personen jag stundom blir är inte den jag vill vara.

Ensam i veckan. R åkte till USA idag och kommer hem på söndag.
Men det känns helt ok. Vi har en massa för oss i veckan ändå!
Han frågade om jag ville ha någonting från USA och jag kan bara komma på bebisprylar. Det är lite tragiskt. Men det blir nog bättre. Det är ok att vara fast i bebisträsket just nu, det är trots allt min heltidssyssla. Man ska inte vara för hård mot sig själv.

Jag har simmat idag och förrgår, jag börjar mjukt.
På måndag börjar en tre veckors-deal med några forumkompisar. Tre veckor utan kakor, godis och glass. Det är egentligen jättefegt av mig, för dessa är alls inte mina laster. Men det kan ju inte skada. Jag bör själv lägga till skräpmat, läsk, chips och överdriven konsumtion av korv och ost, vilket är mina egentliga synder, men det där med löften kan ju bara gå fel. Men någon slags lördagsplan tror jag ändå att vi har.
Dessutom var vi inne på att vikttävla, jag och R, första steget 5% (jag vill totalt gå ner 15%). Men jag tror inte vi kom fram till vad man vinner.

2007

Det här är året jag tar tag i min hälsa. Det bara måste bli så.
Jag har många gånger sagt att kebab är viktigare än magrutor i min familj.
Och även om det stämmer så är det inte viktigare än hur jag mår. Min kropp håller på att ge upp på mig, mina allergier blir värre, jag sover dåligt och är trött jämt.
Så nu finns inte alternativet att träna ett par gånger och sen ge upp längre.
Löften tänker jag inte ge men det är, som någon så klokt sa, min nyårsambition.
Jag vill bli starkare, piggare och minst 10 kg lättare. Så nu jävlar!