Jaha.
Jag känner mig helt förvirrad. Utanför världen. Förutom som mamma, där finns det plats för mig. Men resten? Äh.
Åtta år. Så länge sedan är det jag inte ens var förbi på Birdie. Jag visste inte ens att det var den här helgen förrän i fredags. Men vi är borta. Tydligen minns de att de ska städa tältet även utan mig, iaf enligt ett sms från en okänd avsändare till Rs mobil. Betryggande.
Äh, det är väl egentligen ingenting jag saknar, men lite lite märkligt känns det. Som sagt, utanför nu mer. Verkar som att jag får skapa mig ett nytt liv. Men det kanske var på tiden, vad vet jag?
Nåja.
2 comments:
Det blir nog bättre sen, när du blir stor. (Och med det vill jag mest säga att jag fortfarande lider av ungefär samma problem. Det är nog nån slags mammaledighets-syndrom.)
Jag var inte heller där.. Var på väg, men sen ville jag inte, orkade inte, vågade inte. Birdie är massa minnen och känslor. De flesta inte helt positiva.
Post a Comment