Jag ska tydligen komma ihåg att A läser min blogg. Thanks for the heads up, jag ska tänka på det!

Jag kanske borde skaffa mig en sådan där döhemlig blogg så att jag kan skriva vad som helst. Men vänta nu, är det inte det som kallas för dagbok? Men jag vill ändå att vissa ska kunna läsa, kanske så att jag kan få en del synpunkter och kunna diskutera det jag skriver. Men jag kanske kan nöja mig med att göra det privat. För det känns ju helt klart inte lockande att vända helt ut och in på mig själv inför hela världen. Det säger säkert mer om mig än någon annan, men min integritet är inte någonting jag kommer att bara släppa.

Så, för att skriva det jag vill skriva utan att skriva det. Jag har dåliga dagar, det är tungt och svårt.

Dessutom dog min farfar igår.

Ok, en till!

You Are A Friendly Ex

You and your ex are just friends - great friends really. (At least that's what you keep telling yourself!) While civility is a good thing, make sure you're not secretly wanting more...

What Type of Ex Are You?

Jenny - SJUKT roligt! Klart du är ett "sometimes-ex"! Jag kan inte sluta skratta, det där testet gjordes för dig! Själv är jag vuxen nu, som du ser! ;P

Andra Jenny - Har du också en blogg? Var? Kommer inte åt din presentation!

EFIT 070228

Tyvärr en synnerligen händelselös dag, men jag tar igen det en annan gång!

8.00 Godmorgon mamma!

9.00 Morgonte


10.00 Barnet roar sig kungligt

11.00 Mamma har fått paket!

12.00 Barnet sover och tycker inte om mammas blixt.

13.00 Mamma provdricker sitt pakette, gott!

14.00 Mammans vän på besök

15.00 Ett par översnöade sandlådor på gården

16.00 Mamma lek med mig!

17.00 Mamman och hennes syskon, mamman i mitten.


18.00 Barnet sover igen, mamman hittar till sjalbarn


19.00 Pappan klär på barnet, iväg mot badet!

Sen hanns det inte med mer bilder, det får duga för idag!

Jag älskar Grey's Anatomy. All's well that ends well.

Ok, fantasiflicka, jag är inte heller homofob. Även om det var ett konstigt utformat test, tycker jag. Det är roligare med frågor som är mer av typen "vad skulle du säga/göra i den här situationen".

You Are 0% Homophobic

You're open minded, tolerant, and accepting. And you're not homophobic in the least :-)

Are You Homophobic?

Jag gillar dessutom att kyssas (tydligen)

Your Kissing Purity Score: 0% Pure

For you, it's all kiss and no talk. You're in a permanent lip lock.

Kissing Purity Test

Och slutligen är min hjärna mer manlig än kvinnlig. Så, nu har jag roat mig färdigt för idag!

Your Brain is 40% Female, 60% Male

You have a total boy brain Logical and detailed, you tend to look at the facts And while your emotions do sway you sometimes... You never like to get feelings too involved

What Gender Is Your Brain?

Om vi bara någon gång kom fram till något. Något konkret. Där vi kunde vila lite i vetskapen om att "så här gör vi", och dessutom göra så. Jag blir så trött på att det måste rinna ut i sanden, för gången därpå kommer ju allt tillbaka, igen och igen och igen. Inga argument tar någonsin slut, för vi kommer ingenstans. Och jag tror att det är det som tär mest. Känslan av att bara snurra, irritationen av att upptäcka att vi är tillbaka i precis samma diskussion, igen! Och jag vet inte hur jag ska hjälpa oss vidare. Kanske är det inte längre min tur, antagligen inte, men hur låter man bli att försöka när man så gärna vill?

Igår hade jag en fin och välbehövlig kväll. En kväll där jag faktiskt lyckades att prata om mig själv och mina bekymmer utan att ångra mig direkt. Jag fick prata med några som jag kände verkligen kunde förstå, och då kändes det värt det! Och även fast jag inte fick några goda råd, eller kanske just därför, kändes det bara fint. Sedan handlade som tur var kvällen inte bara om bekymmer, utan om skratt och glädje och drinkar också. Och mat! Och framför allt många härliga människor.
Jag tycker om mina nya vänner, och jag hoppas att de tycker om mig!

Kärlek

Jag har åter fått tillgång till min tredje kärlek i livet - Grey's! På grund av ändlösa datorproblem har jag gått miste om avsnitten som sänts efter jul, men nu! R fixade det stationära datorn igår, köpte ny disk och installerade ubuntu istället, och jag invigde såklart med mina tre avsnitt på raken. Och allting är så vackert och jag gråter för att sekunden senare skratta rakt ut med tårarna kvar på kinderna. Och jag älskar dem alla så mycket! Och jag är verkligen verkligen ingen som bölar till allt på TV, tvärtom! Jag gråter aldrig aldrig av någonting jag ser (när jag inte är gravid) förutom just detta.
Det är i sanning hjärtskärande, och så vackert att man kan ta på det. Jag hoppas att det aldrig aldrig tar slut, och jag hoppas verkligen att uppgifterna om att George ska sluta på grund av att Burke är elak inte alls stämmer!

Han kom hem till slut. Med en väldigt väldigt fin klocka till mig!
Imorgon åker han igen, och på söndag åker jag och N till syster. Kul! Systerdotter E börjar bli stor nu, så nu kan nog bebisarna leka lite.
Skönt att passa på att vara där när R ändå är borta, så inte jag behöver vara ensam med N så mycket och så att R och N inte förlorar mer tid tillsammans. Hon blev så glad när han kom hem. Stor stor kärlek.

Jag har gått ner 2 kg nu när R är borta, jag kommer så att vinna! Hoppas bara att jag kan fortsätta vara motiverad när han kommer hem. På onsdag eftermiddag skulle det bli, hoppas det inte blir några nya förseningar, det skulle vara skönt att ladda mina batterier lite innan han åker bort igen. Och träffa honom såklart, men det är ju mest det som laddar mina batterier. Det är ju tyvärr så svårt med närhet på distans.

Ensam

Idag skulle R komma hem, om bara ett par timmar. Men nu blev det inte så. Han sitter fast i Tulsa, för det är snöstorm i Oklahoma. Eller, R sa att det mest bara var vinter, men de är väl inte så vana vid det där. Så då kunde de inte ta sig till NY och missade både sin NHL-match och sin Sverige-flight. Så nu får vi se när han kommer. Kanske tisdag.
Det är ju ingen fara så, det flyter på bra här hemma, men jag hade ju ställt mig in på att han skulle komma idag. Sen känns det ju extra surt att han ska bort en vecka till med start på lördag. Drar det här ut på tiden hinner han ju bara hem och vända.
Men jag är stark. Jag kan själv, det går bra. Men det känns lite tugnt ändå.

Självransakan.

Jag var och fikade med ett par tjejer som jag egentligen inte känner så bra idag. Ett par saker kom upp och jag kom genast att tänka på en sak som jag tänkte på senast igår kväll, nämligen att jag pratar för mycket. Och inte bara att jag pratar, jag avbryter, lägger mig i och driver med andra så att de blir ledsna. Detta är såklart inte min avsikt, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att sluta. Ibland försöker jag vara tyst, men så kommer jag på något som jag så gärna vill säga, och så gör jag det ändå. Jag kan tänka att jag inte ska säga ett knyst, inte driva några samtal alls, bara svara på tilltal, men det går ju liksom inte. Jag är den jag är, och det är jag ändå tacksam för. Men jag vill ju inte köra över andra, och jag vill inte göra andra ledsna.

Detta är något jag levt med ganska länge nu. Jag har många gånger slagit bort det, skyllt på andra och sagt att det är de som är känsliga fast det egentligen stämmer att det är jag som är elak. Eller elak tycker jag ändå inte att jag är, för jag menar verkligen inte att göra andra illa, men jag lyckas inte tänka mig för. Jag lyckas inte vara tyst. Men jag ska försöka, och jag ska inte ge upp. För den personen jag stundom blir är inte den jag vill vara.

Ensam i veckan. R åkte till USA idag och kommer hem på söndag.
Men det känns helt ok. Vi har en massa för oss i veckan ändå!
Han frågade om jag ville ha någonting från USA och jag kan bara komma på bebisprylar. Det är lite tragiskt. Men det blir nog bättre. Det är ok att vara fast i bebisträsket just nu, det är trots allt min heltidssyssla. Man ska inte vara för hård mot sig själv.

Jag har simmat idag och förrgår, jag börjar mjukt.
På måndag börjar en tre veckors-deal med några forumkompisar. Tre veckor utan kakor, godis och glass. Det är egentligen jättefegt av mig, för dessa är alls inte mina laster. Men det kan ju inte skada. Jag bör själv lägga till skräpmat, läsk, chips och överdriven konsumtion av korv och ost, vilket är mina egentliga synder, men det där med löften kan ju bara gå fel. Men någon slags lördagsplan tror jag ändå att vi har.
Dessutom var vi inne på att vikttävla, jag och R, första steget 5% (jag vill totalt gå ner 15%). Men jag tror inte vi kom fram till vad man vinner.

2007

Det här är året jag tar tag i min hälsa. Det bara måste bli så.
Jag har många gånger sagt att kebab är viktigare än magrutor i min familj.
Och även om det stämmer så är det inte viktigare än hur jag mår. Min kropp håller på att ge upp på mig, mina allergier blir värre, jag sover dåligt och är trött jämt.
Så nu finns inte alternativet att träna ett par gånger och sen ge upp längre.
Löften tänker jag inte ge men det är, som någon så klokt sa, min nyårsambition.
Jag vill bli starkare, piggare och minst 10 kg lättare. Så nu jävlar!